Dan före dan
O så kom den..... Dagen som jag gillar näst bäst på hela året, dagen före julafton!
De senaste dagarna har jag bara försökt komma in i att vara hemma igen. Men även fast jag varit borta så pass länge så kändes det som att jag aldrig varit borta. O så kändes det tills jag drog på mej dräkten o tränade....
Då kände jag att jag varit borta, o att jag faktiskt gått framåt! Nu väntar jag bara på att jag ska läka ihop ordentligt.
Sista veckan har det gått framåt, men jag måste få tag i sjukgymnasten för lite övningar o så. Om jag har tur så kanske han jobbar i mellandagarna.... Jag börjar tröttna på att inte kunna köra på ordentligt, men som det är just nu så är det bara att vila o träna det jag kan. Sen så ska jag ta itu med hur jag ska göra med gymträningen osv.... Men det får bli efter nyår, under tiden kör jag lite varstans :P
Igår så handlade jag sista julklappen, så nu är jag klar!!! Skönt! Jag tror att det måste blivit all time high för mej iår!
Även fast jag inte har speciellt mkt pengar till presenter så blev det så..... Får kanske sota för det senare :P
Idag så ska jag egentligen inte göra allt för mkt! Har några saker som jag ska fixa men inga stora saker......
Sen ska jag kolla morgondagens outfit :P o så ska jag slå in dom sista grejorna! o så ska jag ge iväg några presenter till folk jag inte kommer träffa på julafton....
Just nu är jag ensam hemma, Carro firar jul med sin släkt nere i Broxvik. Men jag ska åka ut dit på juldagen.
Med andra ord kommer det inte bli någon utgång då. Men så får det bli :) Jag ser fram emot att åka ut dit o bara ta det lugnt o umgås :)
Måste säga att jag saknar Muffa! Känns konstigt att umgås med någon varje dag under några månader o sen inte ses på jag vet inte hur länge...... Förhoppningsvis så kommer vi snacka lite snart :)
Nu ska jag pysa.....
Hade!
/Stefan
Slutblogg för Kanada!
Sitter i sängen o skriver lite av en slutblogg för denna resan.
Väskan är packad och troligtvis om Muffas våg stämmer så väger den ca 2kg över tillåtna gränsen 20kg.
Vi får se om det är nån snäll vid incheckningen! I värsta fall får jag ta en dräkt på mej....
Jaha.. Hur kommer detta sig då? Att jag åker hem aningens tidigare?
Jo.
Jag kände tidigt när jag blev skadad att det inte skulle bli bra snabbt, så jag tog beslutet att försöka boka om biljetten
efter överläggning med sjukgymnasterna på plats. Efter mkt snabb service så fick jag en hemresa endast 5 dagar senare. Tack Kilroy travels!!!
Känns tråkigt att avsluta resan på det här snöpliga sättet, men jag har kämpat bra och ibland så måste man ta beslut som inte är roliga! Jag hade gärna stannat kvar den tid som återstår (ca 16 dagar). Men jag väljer att (försöka) vara smart o spara lite pengar på att åka hem tidigare. Blir inte jättemkt pengar, men det är tillräckligt för att vara värt det!
Ok.... Vad har då den här resan givit mej?
Oj....
Svår och väldigt stor fråga. Ett snabbt svar skulle vara att jag känner att min greppning blivit värd att börja
kunna kallas greppning. Jag trodde jag visste vad jag gjorde tidigare! Ganska snabbt kom jag på att jag verkligen inte
gjorde det! Så det får väl räknas som det främsta. Eller iallafall det som jag känner av mest.
Nummer två måste vara att jag lärt mej jobba mer effektivt med uchi-komi, vilket kommer hjälpa mej i framtida säsonger!
Det är dom främsta sakerna känns det som. Sen så har jag hittat lite nya favorittekniker oxå ;) ojojojoj
Iallafall...
Oftast med sånna här resor så är det väldigt mkt intryck och väldigt mkt nya ideér som poppar upp, och det tar ett tag
att sålla lite bland allt. Vad som passar mej? vad som kan passa andra? vad som läggs åt sidan!
Så av erfarenhet från Brasilienresorna så kommer jag säkert känna framåt sommaren att många bitar faller på plats.
Sen så har jag snappat upp en hel del tankesätt att jobba med för att inte tala om alla drillar o tekniker.
Detta ska prövas hemma i Linköping o jag tror att det är en del saker som verkligen kommer utveckla BJJ o SJJ grupperna!
Tyvärr har jag inte fört någon statistik på hur många judopass/gympass/löppass jag kört! Det hade varit intressant att
se lite statistik på det. Hade även varit roligt att se hur mkt randori byten jag kört och för att inte tala om hur mkt
uchi-komi jag gjort! Det MÅSTE vara 1000-tals!!!! På första klubben va det ju i stort sett allt jag gjorde!
Medans det blev i stort sett bara randori på andra klubben.
På ett mer personligt plan så måste jag nog säga att detta har varit den mest utvecklande resan hitills.
Givetvis så känner jag att min engelska har blivit mycket bättre. Den har ju fungerat som första språk nu i 3 månader.
Sen så känner jag att vissa sidor hos mej har utvecklats. Bland annat har jag lärt mej att bry mej mindre om vad
andra tycker om mej o vad jag gör. Låter kanske som en konstig sak att utvecklas i, men där känner jag att jag blivit
bättre.
Fortfarande inte perfekt, men jag är på G ;)
Men den största saken jag kommit på under resan är hur viktigt det är med vänner!
Jag har saknat mina vänner otroligt mkt. Vet inte varför riktigt, kanske för att denna resan har varit hårdare rent mentalt
mot vad det brukar vara i Brasilien plus att det brukar vara vänner med dit!
I detta fallet så åkte jag helt ensam utan att känna någon. Jag visste iofs att det var en svensk till! O det är klart
att det lugnade lite.
Rent prestationsmässigt hade det nog varit bättre att ha någon man kände sen innan med sig. Men nu hade jag ju Muffa
att prata svenska med, o det har funkat kanon hela tiden! Jag har kommit på att oavsett hur många resor jag gör o hur många tävlingar jag vinner (i framtiden :P) så är vännerna jag har och får väldigt viktiga! Alla dessa upplevelser jag (på egen hand eller med vänner) har är inte värda någonting om jag inte har någon att dela dem med.
Nu ska ingen tro att jag lägger prioriteringarna fel....
Jag åkte väl till Kanada? Just det! Jag är stolt över att jag vågade ta chansen!
Innan jag åkte så talade inte mkt för att jag skulle bli långvarig här, men tiden läker alla sår som det heter ;)
Lite grus i maskineriet blev det ju i och med lite små skador, men så är det!
Givetvis tråkigt att behöva avsluta resan med att åka hem lite tidigare o framför allt åka hem skadad.
Men jag känner inte att jag ångrar någonting! Detta är utan tvekan en av de mest givande resorna (än sålänge), och jag ser fram emot att eventuellt komma tillbaka till Kanada vid ett senare tillfälle.
Men då vill jag ha någon med mej! Sara? Johan? Henke? Ville? Nån som är på? Eller är det bara varma länder som gäller ;)
/Stefan
Dagarna tickar på....
Längtar nått så otroligt till den dagen!
Igår så hade jag trot eller ej med mej kameran till träningen. Eller iallafall Muffas kamera :P Kändes lite nördigt att ha med mej min stora, men på måndag ska jag våga med mej den oxå ;)
Så jag slänger väl in lite bilder här.....
Här har vi Stephan. En av tränarna.... Han har mest hand om de yngre. Riktigt bra tränare, med väldigt mkt känsla för gruppen! Bidrar förutom med mkt teknik oxå med sin fantastiska humor :) Dessutom är han en av anledningarna till mitt nya smeknamn! New Guy...... Blev lite förväxlingar i början eftersom vi heter samma sak. Nu mera så vet ingen att jag heter Stefan men alla vet vem New guy är :P
Ofta på träningarna så brukar vi träna genomdrivande kast på crashmatta. Oftast är det på mornarna men i fredags så blev det på kvällsträningen oxå.
Tvungen att slänga in en bild på en kille från Ryssland. Sasha heter han. Men det finns redan en Sasha vilket gjorde att han ganska snabbt började kallas för Gorbatjov :P skön kille är det iallafall!!!
Kanske inte den mest upplysande bilden, men det är iallafall resten av våra tränare :P Kommer fler bilder på dem :)
Gill busar med en liten snubbe på träningen...
Fortsättning på buset...... Vi kallar Gill för skogshuggaren, visst ser han ut lite som en?
Detta är det svepet jag tränat mest på..... Jag skulle tagit med mej ett svart bälte :P
Här är huvudtränaren..... Sensei Nakamura 8 dan ! Hur cool som helst.....
Nu måste jag sticka o käka!
/Stefan
4 december
Missade visst att blogga igår :P
Rutinerna går vidare. Gröt, ägg, julkalender, träning :) Ska till sjukgymnasten idag igen. Vi ska prata lite om prognosen osv. Idag är det dessutom bara 18dagar kvar tills jag åker hem. Tiden har verkligen gått fort.
Jag o Muffa satt o pratade om det igår, o vi kan fortfarande komma ihåg när vi va ute o gick o pratade
om hur vi såg fram mot den dagen när vi skulle åka hem! Snart är den dagen här!
Ända sen jag kom tillbaka från New York där jag träffade Carro några dagar, så har jag haft hemlängtan.
Inte så att det gått ut över träningen, men iallafall tillräckligt för att kvällarna efter träningen ska gå väldigt långsamt.
Jag kan inte beskriva hur otroligt roligt det ska bli att få sätta foten i Linköping igen!
Det är nått jag verkligen ser fram emot! Jag till och med drömde om det för någon dag sedan.
Samtidigt så måste jag säga att jag kommer att lämna Montreal med lite sorgsenhet. Både för att det är en fin stad,
men kanske mest för att träningen är så himla bra här. Och atmosfären på träningarna är hur skön som helst!
Hahhaa, idag t.ex. Då kom en kille som heter Sergio Pessoa 20min sent! Då fick han välja mellan att göra 50armhävningar eller köra newaza med Nicolas Gill. Direkt så slängde han sig på mage o började göra armhävningar. O lika fort slängde sig Gill över honom o började brotta ner han. Ganska snabbt fick Gill in en strypning, men Pessoa vägrade klappa......
Då skriker Sensei Nakamura "put him to sleep" o börjar skratta.... Då börjar Pessoa klappa (vid detta laget så står de
flesta på träningen i en cirkel o tittar på ståhejet), Gill märker att han försöker mesa sig ut bara för att Gill håller honom. Så han släpper inte! Man hör hur han börjar gurgla o låta konstigt :) Men han vägrar fortfarande att ge sig!
Då säger Nick Tritton..... "just let it happend man!" "Just go to sleep and he will let you go!"
Men då släpper Gill :P
Klart att det låter lite hårt när man skriver om det såhär! Men det va sjuuuukt jäkla roligt när det hände :D
Jaja då vet ni det :)
Har precis käkat sushi! Muffa brukar vilja käka det! Men idag va det sista gången! JÄMT efter sushin så mår jag skit!!!!
Det va sista gången idag!
/Stefan
2 december
Varje morgon så brukar jag o Muffa äta frukost tillsammans och eftersom jag är så morgontrött så går Muffa upp tidigare o fixar frukosten! Hör på den ni! Helt frivilligt! Hon är så go!!!! Jag kommer vara ordentligt bortskämd när jag kommer hem!
Vi börjar varje dag med havregrynsgröt och 2 ägg o kaviar! Samtidigt som vi äter spelar vi skitgubbe tills jag vunnit så många gånger att Muffa inte vill spela längre ;)
O nu när det är december så har vi lagt till en rutin på schemat. När Muffas mamma o syster var här på sitt besök så lämnade de lite DVDskivor till oss.
Så varje morgon kollar vi nu på 3! olika julkalendrar :) Vi börjar med Pettsson o findus efter den Håkan bråkan o avslutar med den bästa julkalendern genom alla tider! Sunes jul! Hur bra som helst!
Givetvis så kör vi bara dagens avsnitt :)
Efter denna lilla ritual så är vi redo för antingen gymmet eller judoträningen, vad det nu kan vara som står på schemat :)
Tyvärr har jag inte tagit några bilder från träningen än, men jag lovar att jag ska våga mej ner med kameran under veckan. Finns en del att fota där :)
O tro det eller ej men nu har faktiskt 2 georgier dykt upp! En av dom är europamästare i -73 och den andra killen är en -100kg kille. Som det verkar så är det även påväg 2 killar till....
Bra sparring är milt sagt! Iofs så blir jag slängd åt helvete av de som inte är bland de bästa iallafall :P
Igår provade jag att köra lite lätt uchi-komi träning. Det funkade väl sådär. Jag känner fortfarande att jag har ont när jag gör ingångarna, men om det inte blir värre så kanske jag kan köra detta iallafall. Frågan är bara om jag kommer stå ut med att köra ingångsträning i 3! veckor innan jag åker hem..... För ingångsträningen kan jag lika gärna köra hemma i Sverige........
Ikväll ska jag iallafall träffa sjukgymnasten o se vad hon säger om det. Skulle hon säga att jag måste vila i 2-3 veckor så är det inte så stor mening med att vara kvar. Ombokningsavgiften kostar 1200kr, men om jag stannar så kommer jag bränna de pengarna iallafall...... Det va verkligen inte såhär jag ville slutaföra denna resan....
/Stefan
1 December!
Äntligen är det December! ÅÅÅÅHHH va skönt!
Hemlängtan är total nu! Känner att jag snart är färdig med det här äventyret, men det är ett tag kvar!
Idag ska jag prova hur magen känns, jag ska köra lite lätt uchi-komi.
Känns lite avgörande för slutet på resan. Är det så att jag känner att det inte funkar så kommer jag nog se hur möjligheterna är att åka hem tidigare. Finns ingen anledning att vara kvar här o spendera pengar jag inte har när jag inte kan göra det jag kom hit för att göra!
Det värsta med att åka hem tidigare är att det känns lite som att åka hem med svansen mellan benen.
O den stämpeln är inte den här resan värd! Jag har slitit alldeles för mkt här borta för att det ska kännas som att jag åker hem med svansen mellan benen!
Anyway.... Jag ska prova hur det känns idag, o så får vi se vad jag känner efter träningen.
Ju fortare jag kan komma hem, desso fortare kan jag försöka få tid till en läkare hemma. O det vet ju ALLA hur lång tid det tar!!!! Ska se om jag kan fixa lite med det via email innan kanske....
Jaja en sak i taget.... Träning ikväll o så sjukgymnasten imorgon.
/Stefan
