ztefanjohanson

Sitter i sängen o skriver lite av en slutblogg för denna resan.

Väskan är packad och troligtvis om Muffas våg stämmer så väger den ca 2kg över tillåtna gränsen 20kg.
Vi får se om det är nån snäll vid incheckningen! I värsta fall får jag ta en dräkt på mej....

Jaha.. Hur kommer detta sig då? Att jag åker hem aningens tidigare?

Jo.

Jag kände tidigt när jag blev skadad att det inte skulle bli bra snabbt, så jag tog beslutet att försöka boka om biljetten
efter överläggning med sjukgymnasterna på plats. Efter mkt snabb service så fick jag en hemresa endast 5 dagar senare. Tack Kilroy travels!!!

Känns tråkigt att avsluta resan på det här snöpliga sättet, men jag har kämpat bra och ibland så måste man ta beslut som inte är roliga!  Jag hade gärna stannat kvar den tid som återstår (ca 16 dagar). Men jag väljer att (försöka) vara smart o spara lite pengar på att åka hem tidigare. Blir inte jättemkt pengar, men det är tillräckligt för att vara värt det!

Ok....  Vad har då den här resan givit mej?

Oj....
Svår och väldigt stor fråga. Ett snabbt svar skulle vara att jag känner att min greppning blivit värd att börja
kunna kallas greppning. Jag trodde jag visste vad jag gjorde tidigare! Ganska snabbt kom jag på att jag verkligen inte
gjorde det! Så det får väl räknas som det främsta. Eller iallafall det som jag känner av mest.

Nummer två måste vara att jag lärt mej jobba mer effektivt med uchi-komi, vilket kommer hjälpa mej i framtida säsonger!

Det är dom främsta sakerna känns det som. Sen så har jag hittat lite nya favorittekniker oxå ;) ojojojoj

Iallafall...

Oftast med sånna här resor så är det väldigt mkt intryck och väldigt mkt nya ideér som poppar upp, och det tar ett tag
att sålla lite bland allt. Vad som passar mej? vad som kan passa andra? vad som läggs åt sidan!
Så av erfarenhet från Brasilienresorna så kommer jag säkert känna framåt sommaren att många bitar faller på plats.

Sen så har jag snappat upp en hel del tankesätt att jobba med för att inte tala om alla drillar o tekniker.
Detta ska prövas hemma i Linköping o jag tror att det är en del saker som verkligen kommer utveckla BJJ o SJJ grupperna!

Tyvärr har jag inte fört någon statistik på hur många judopass/gympass/löppass jag kört! Det hade varit intressant att
se lite statistik på det. Hade även varit roligt att se hur mkt randori byten jag kört och för att inte tala om hur mkt
uchi-komi jag gjort! Det MÅSTE vara 1000-tals!!!! På första klubben va det ju i stort sett allt jag gjorde!
Medans det blev i stort sett bara randori på andra klubben.

På ett mer personligt plan så måste jag nog säga att detta har varit den mest utvecklande resan hitills.
Givetvis så känner jag att min engelska har blivit mycket bättre. Den har ju fungerat som första språk nu i 3 månader.
Sen så känner jag att vissa sidor hos mej har utvecklats. Bland annat har jag lärt mej att bry mej mindre om vad
andra tycker om mej o vad jag gör. Låter kanske som en konstig sak att utvecklas i, men där känner jag att jag blivit
bättre.
Fortfarande inte perfekt, men jag är på G ;)

Men den största saken jag kommit på under resan är hur viktigt det är med vänner!
Jag har saknat mina vänner otroligt mkt. Vet inte varför riktigt, kanske för att denna resan har varit hårdare rent mentalt
mot vad det brukar vara i Brasilien plus att det brukar vara vänner med dit!
I detta fallet så åkte jag helt ensam utan att känna någon. Jag visste iofs att det var en svensk till! O det är klart
att det lugnade lite.

Rent prestationsmässigt hade det nog varit bättre att ha någon man kände sen innan med sig. Men nu hade jag ju Muffa
att prata svenska med, o det har funkat kanon hela tiden! Jag har kommit på att oavsett hur många resor jag gör o hur många tävlingar jag vinner (i framtiden :P) så är vännerna jag har och får väldigt viktiga! Alla dessa upplevelser jag (på egen hand eller med vänner) har är inte värda någonting om jag inte har någon att dela dem med.

Nu ska ingen tro att jag lägger prioriteringarna fel....
Jag åkte väl till Kanada? Just det!  Jag är stolt över att jag vågade ta chansen!
Innan jag åkte så talade inte mkt för att jag skulle bli långvarig här, men tiden läker alla sår som det heter ;)

Lite grus i maskineriet blev det ju i och med lite små skador, men så är det!

Givetvis tråkigt att behöva avsluta resan med att åka hem lite tidigare o framför allt åka hem skadad.

Men jag känner inte att jag ångrar någonting! Detta är utan tvekan en av de mest givande resorna (än sålänge), och jag ser fram emot att eventuellt komma tillbaka till Kanada vid ett senare tillfälle.
Men då vill jag ha någon med mej! Sara? Johan? Henke?  Ville?  Nån som är på? Eller är det bara varma länder som gäller ;)

/Stefan