I´ve been here before.....
Åhhhhhh, så kom det igen. Det där bakslaget. Verkar som att det väldigt ofta förföljer mej! Denna gången tycker jag själv att jag varit försiktig, men så började det strula så smått och då var det svårt att vända runt skutan....
Idag har jag varit på sjukhuset i några timmar. Bestämde mej på inrådan av en kollega att jag skulle åka in.
Det gick inte att utesluta att jag hade en propp i underbenet. Med största sannolikhet så är det inte så, men det gick inte med 100% att utesluta och då fick det bli en söndag på sjukan.
Imorgon är det ultraljud, fick gå hem med en spruta blodförtunnande. Benet är jäkligt svullet just nu o det värker så in i helvete!
Tävlingen på lördag nästa vecka ser just nu ut att vara ganska långt borta. Men å andra sidan har jag väntat med att få tävla i nästa 2 år nu, så vad gör det om jag blir tvungen att vänta i 3 veckor till. Förutsatt att jag är ok då.
Det gör ingenting! Det är vad det gör! Jag har sedan länge slutat bry mej om saker som jag inte kan påverka själv, det finns ingen anledning för mej att gräva ner mej över att jag inte kommer kunna vara med på just denna tävlingen.
En sak jag dock bryr mej om är att det blir svårare och svårare att kvala in till SM senare i vår. Med tanke på att jag redan missat 2 st deltävlingar och nu med största sannolikhet missar en till, så ligger jag redan långt efter i rankingen. Eller rättare sagt, jag är inte med på rankingen än!
Nånstans i bakhuvudet finns ändå tanken att jag vill vara med på SM i år. Jag vill komma igång och tävla igen, jag vill ut o testa mej själv mot andra idrottare.
Bakslag har ju blivit en del av min idrottsliga vardag. Bakslaget har förföljt mej genom den korta tiden jag kallar min idrottskarriär. Denna karriären är dock inte slut, det finns inte heller några planer på att trappa ner den eller några tankar om att jag kanske är i slutet av den. Nää, istället finns tankar om stora tävlingar jag vill vinna, stora arenor jag skulle vilja tävla på! Sportju-jutsun ligger varmt om mitt hjärta, o det är främst här som de där drömmarna lever.....
Iår fyller jag 28. Mitt i min fysiska peak, kanske tom i början av den.
Jag längtar tills jag kan få prestera med en besvärsfri kropp, och knyta ihop säcken om de här målen.
Jag hoppas få börja knyta ihop den redan iår!
/Stefan
Kommentarer
Trackback
