ztefanjohanson

Kniven kommer allt närmare! På onsdag så är det dags. Faktiskt första gången jag opereras, trots alla jävla skador jag haft. Så det är klart att man är lite nervös. Har ju varit med på en del operationer o sett både det ena och det andra, men nu är det ju min tur att vara patient och då är det inte lika roligt :P

Hur som helst så känns det väldigt skönt att det kommer bli av! Både för att jag har väntat så länge men oxå för att besvären jag har inte försvinner! Jag kommer inte ihåg hur det känns att INTE ha ont i ljumskarna....

Tror att min totala skadetid är uppe i flera år redan, så jag tänker inte gnälla mer på det. Det har jag redan slösat alldeles för mkt tid på. Nu är det dags att råda bot på det här och se framåt mot alla de år jag har kvar att idrotta o tävla!

Jag har alltid sagt att tävladet är ett nödvändigt ont, och endast ett sätt att visa för mej själv hur bra jag är. Har aldrig känt känslan av längtan när det närmat sig.

Men nu.... NU! Nu känner jag att jag vill tävla, jag känner att jag har så mkt jag vill få utlopp för nu! Jag vill känna pirret, jag vill känna den där härliga känslan av nervositet när man kliver upp på mattan precis innan matchen ska dra igång. DET vill jag känna! DET har jag saknat!

Den här skadeperioden har trots allt gått ganska bra. Har i bortsett från våren, kunnat träna på riktigt bra och det ända som saknats är de där sista procenten som kommer gör att man kan tävla ordentligt!

Nu är det iallafall snart dags. Nu ska det förhoppningsvis bli bra! Jag kan inte gör mer än att hoppas!

/Stefan