ztefanjohanson

Det är väldigt underskattat. VÄLDIGT!

Genom hela min "karriär" så har jag alltid varit otroligt dålig på att göra just det! VILA!

För vissa funkar det, dom kan träna på utan att få skador o liknande problem. Så har det inte riktigt varit för mej.

Om vi bortser från tidigare år(!) som har gått förlorade pga skador så har jag varit borta hela detta året!
Gjorde mej illa näst sista veckan på min träningsresa i Kanada förra året. Lyfte upp en kille som sprattlade o inte ville bli slängd. O då högg det till i ljumsken.

Det har fortsatt hela året, gjort ont i vila o när jag tränar. Jag har blivit bollad mellan olika pappershögar men inte fått nån diagnos.

Igår! nästan exakt ett år sedan jag gjorde mej illa så var jag på röntgen. Den 10/12 ska jag träffa läkaren. 1 år efter det hände! Jag är inte ledsen längre, inte frustrerad, inte ens besviken......Det va länge sen jag var det! 

Givetvis har det påverkat mej väldigt mkt i träningen detta året.
ÄNDÅ! måste jag säga att detta året är ett av de bästa jag gjort! Rent träningsmässigt (såklart), tävlingsmässigt är det så dåligt så det är inte sant! En (1) tävling blev det. O det ända positiva där var att jag överhuvudtaget ställde upp.

IALLAFALL.

Nu väntar jag....

Operation eller inte? Vila eller är det OK att träna!?

Jag har ingen aning.....

Jag vet bara att jag inte är slut!

/S