ztefanjohanson

Tänk er detta senario.

Klockan ringer 05.55. Det är mörkt ute. När du sätter ner fötterna på golvet så är det svinkallt!
Täcket som du slänger av dej i sängen är så varm så att det ångar, och sängen har konstigt nog aldrig varit skönare.

Lägg då till att din underbara sambo OCH en liten sööööt hundvalp ligger o sussar brevid dej.

Hur sugen blir DU på att ge dej ut i snön för att åka o träna innan jobbet?

I ärlighetens namn så brukar jag åka iväg. Det är ytterst sällan som jag låter morgondjävulen vinna.
Men så ibland vinner han.... O det är faktiskt ganska skönt!

Den här sommaren och hösten har nog varit min allra bästa träningsperiod so far..... Kontinuiteten har varit helt Ok,
sånär på 2 veckors uppehåll från löpträningen nu (pga sjukdom). Kampsporten har varit mkt mer representerad i mina vanliga rutiner och fysen ligger bra till inför nästa år.

Ändå så känns det inte riktigt 100.....

Jag ska ju träffa en kirurg snart (förhoppningsvis) för att disskutera om min ljumske ska opereras eller inte. Som det är nu så lutar det åt att det kommer bli en sväng under kniven. Tur i oturen så är rehabtiden inte speciellt lång.

Det som gör att morgondjävulen vinner (just nu) är att jag inte har nått att direkt se fram emot, eftersom en ev operation kommer skjuta upp tävlandet ytterligare. Dessutom vet jag ju inte när den blir av......
Och under hösten har jag "bara" tränat på, för att ha ett så bra utgångsläge som möjligt inför en (dont call it a) comeback. Men det är lite tröstlöst att bara "köra på" när man inte vet när det är dags att kliva upp på mattan.
Ungefär som att polera sin fina sommarbil o sen inse att det kommer snöa i en obestämd framtid, så bilen kommer kanske inte ut alls..... Eller nått :P

Jaja.....

/S