ztefanjohanson

Om en vecka...

Då har jag tagit ett av de största kliven i mitt idrottsliga liv.
Då har jag påbörjat ett av mina största beslut som människa.
Då har jag mellanlandat i Zurich.
Då har jag flygit över atlanten 15 gånger (turoretur)
Då har jag varit ca 7 timmar i Montreal.

Tankarna har flugit runt inne i huvudet sista tiden, sista dagarna.

Funderat mycket på om det jag gör är rätt. Priset är högt om jag misslyckas. Förvisso så tänker jag inte direkt i banorna "att misslyckas" jag väljer att tänka i banorna "att lyckas" och vad belöningen för mej blir om jag gör det.

Pengar är en sak. Det kostar givetvis att åka iväg såhär. De som tror att jag åker o får allt detta har fel. Jag får ingenting.
Min största sponsor är min familj, o guldsponsorn min älskade mamma!

Den andra saken är att hålla mitt ord. Jag har lovat mej själv att ge allt under denna resan!
Jag har varit iväg tidigare på träningsresor och jag vet hur påfrestande psykiskt o fysiskt det är. Men jag känner mej fit för det. Givetvis så kommer det toppar o dalar i det mentala, men är man med på noterna så går det bra!

Imorgon så kommer jag ta fram väskan o börja packa så smått. Oftast så brukar det vara då som jag förstår att jag är påväg. Det har blivit nästan som en ritual att ta fram väskan o packa.

Men det är en del att fixa innan.

Nu när Carro inte är hemma så har jag kollat väldigt mkt på youtube. O jag hittade ett klipp igår som verkligen rörde mej!

Jag lägger upp 2 klipp.

kolla på dem i ordningen de ligger!

1. http://www.youtube.com/watch?v=O-MRoIDXeuY

2. http://www.youtube.com/watch?v=_zi0_LjHHN4

Se sorgen o uppgivenheten i hans ögon när hans pappa kommer ifatt honom.

/Stefan