ztefanjohanson

Är det inte det ena så är det de andra som det heter.
Gjorde ju illa foten för några veckor sedan, o det har gått väldigt bra måste jag säga. Lite dålig rörlighet men väldigt mkt bättre mot vad jag trodde det skulle vara.

Vad som inte är så roligt är att skadorna verkar lösa av varann....... Som landet ligger nu så har jag problem med min ländrygg. Värken sitter väldigt långt ner, i stort sett så långt ner man kan komma på ryggen. Har svårt att böja mej framåt o tunga lyft går inte heller bra.
Sista dagarna nu har jag börjat köra lite övningar för att se om det hjälper ryggen, o det har väl blivit lite lite bättre.
Tror jag. Svårt att säga om det blir bättre från dag till dag.

Snackade lite med Coach Martin i Nacka. Det vi båda var överrens om är att den stressen man känner när man har en skada är otroligt frustrerande! Tänk er pressen av att behöva prestera inom en snar framtid eller att man ska åka på "nån" träningsresa ( :P ) o inte kunna förbereda sig på det sättet som man vill. Och framför allt på det sättet man känner att man måste. Det är otroligt frustrerande!

För egen del så har jag kännt de senaste dagarna att jag varit mer fundersam o inte riktigt mej själv. Tankarna vandrar i alla möjliga områden o det är inte bara det idrottsliga jag känner mej osäker på.

Det viktigaste när jag har de här funderingarna o tankegångarna är.... Att vara medveten om att jag alltid blir såhär när jag är skadad, och att det är en övergående episod! Jag ska ABSOLUT INTE gräva ner mej i dessa tankar.

Utan istället försöka AVLEDA mej själv med andra saker.

Sen är det ju lätt att se saker på ett negativt sätt. Som t.ex. att jag inte kan löpträna just nu. Men faktum är att jag kan köra på cykel! Även om det kanske inte riktigt är vad jag vill göra så får jag ta o göra det!

Finns nämligen inte någon som helst anledning att bara dega ihop o vänta på att skadan ska gå över.....

Det är så mkt annat som jag kan förbättra även om jag har ont i ryggen.

Så nu har jag sagt det, både till mej själv o andra :)

Som det ser ut nu så får jag bo ensam from den 17 augusti när Carro åker till Spanien. Känns inte roligt alls om jag ska vara ärlig :( Kommer vara ensamt som tusan, o jag gillar inte det!
Gillar inte att vara ensam, o sova ensam är inte roligt.... Tror jag är lite mörkrädd. (Carro vet att jag är det :P )
Så det blir väl till att gräva ner sig i träning....... Innan det är dags för mej att åka ;)
Förberedelserna har ju inte gått direkt optimalt. Eller de gjorde det tills för ca 2-3 veckor sedan. Men nu har det stannat av lite.
Måste rycka upp mej o fortsätta på det utstakade spåret. Imorgon blir det ett morgonpass med andra ord!

/Stefan