ztefanjohanson

Igår fick jag ett mail från en kille som kör i tävlingsgruppen. Han hade tydligen hittat en hemsida med lite gamla
ju-jutsu klipp. Såg på länken att det va 2001. Funderade lite på hur jag låg till då, o kom utan större problem på att jag o Kristofer va mitt uppe i vår DUO karriär då. Det visade sig senare det året att det oxå va vårat sista.....tyvärr....

Iallafall.

Jag kunde inte öppna klippet hemma igår, men idag på jobbet fick jag fram det. Hade på känn att det va ett speciellt tillfälle från vasahallen när jag o Kristofer ställde upp i en uppvisnings tävling innan SM i Gävle det året.
Kan fortfarande känna hur jävla taggad jag va vi klev in på mattan o skulle visa vad vi gick för!

När jag hade fått ner klippet till datorn såg jag att det va just den uppvivningstävlingen det va!
Jag kan inte säga hur glad jag blev att det va just det :)
jag har nästan inga filmer eller videoklipp kvar från den tiden. Men nu har jag ETT!

Måste ändå säga att det är med blandade känslor som jag tittar på klippet. Känner lite bitterhet mot att vi sluta när vi va som bäst! Hade vi fortsatt hade vi ju fått åka till VM i uruguay året där på, vi kunde kanske ha avslutat där?!
Vi fick ju aldrig ta en stor mästerskaps medalj, trots att vi va det bästa DUO paret som Sverige haft sen Kåre o Morgan och inte att förglömma Kenneth o Kjell.....Men det va nått annat med oss.....Vi hade liksom framtiden för oss.....
Ett mästerskap blev det iallafall. EM i Genua, Italien. Och vi åkte ut i match om bronsmatch.

Samtidigt så är jag så himla stolt över hur bra vi va! Jag insåg det inte då men jag gör det nu! Vi va GRYMMA!
Vi hade gått hur långt som helst!

Av alla de som tog medalj i vår klass på EM hade vi vunnit över 3 av 4! Det är inte dåligt! Tävlingen innan vann vi mot tyskland som nästa EM vann.......

Även om det är ett avslutat kapitel så kan jag inte låta bli att känna att jag inte riktigt fick sätta punkt för det! Hade vi tagit en mästerskapsmedalj så hade det varit annat. Men det gjorde vi ju inte.

Surt att sitta o älta, så jag ska sluta med det! Istället ska jag ta till vara på den känslan av stolthet, den känslan av
att vi va bäst då! Den ska jag känna varje gång jag ser det där filmklippet!

Tack Kristofer för de åren vi tävlade ihop! Det va jobbiga, hårda, mkt resande, o tjatande år! Men de va år som jag ALDRIG vill vara utan! De va år som jag alltid kommer att bära med mej! Vem vet vart vi hade kommit om vi fortsatt!

I mitt huvud ser jag mej själv sitta om 20år o hitta gamla filmklipp från när jag tävlade i fighting. Jag vet att jag kommer att vara lika stolt över mina insatser där som jag är över DUO tiden!

Utan idrotten vet jag inte vad mitt liv hade haft för mening! Skulle inte byta det mot NÅTT!

/Stefan