Though his body says STOP!
His spirit cries NEVER!
Så går en av fraserna i Rocky 4.
Hittade min gamla trotjänare till mp3a för nån dag sen o där fanns låten med. Så jävla bra mening....
Känns precis så just nu. Kroppen vill liksom inte riktigt, men jag vill!
Nu i helgen är det ju landslagsläger i Nybban. Ska bli riktigt kul att få komma ner o träffa alla igen.
Särskilt roligt är det oxå att jag åker ner via Jkpg o plockar upp "my sister in arms" Sara. Då får vi tid till att snacka igenom saker o ting ordentligt. Det ser jag fram emot!
För övrigt måste jag faktiskt säga att det går framåt med träningen. Jag kan köra helt ok på gymmet.
Om man bortser från att jag inte kör nått funktionellt..... På det stora hela så är det broilergym som gäller just nu....
O som tur är kan jag rull BJJ helt ok oxå... Sålänge jag själv kan kontrollera vad som händer o sker så funkar det att träna. Tyvärr så kan jag inte riktigt gå 100, men jag kan köra lite iallafall. Stilla behovet.
Som läget är nu så säger de att det kan vara två saker. Ena saken kan jag träna med, det är inte farligt. Det gör bara ont.
Den andra saken får jag absolut inte träna hårt med. Så vad ska man tro???
Jag småtjyvar lite just nu o chansar på att det är det ena av de två..... Fel? Jag har ingen aning.....
"Any prediction?? Pain" (en annan gammal rocky dänga)
/Stefan
Så går en av fraserna i Rocky 4.
Hittade min gamla trotjänare till mp3a för nån dag sen o där fanns låten med. Så jävla bra mening....
Känns precis så just nu. Kroppen vill liksom inte riktigt, men jag vill!
Nu i helgen är det ju landslagsläger i Nybban. Ska bli riktigt kul att få komma ner o träffa alla igen.
Särskilt roligt är det oxå att jag åker ner via Jkpg o plockar upp "my sister in arms" Sara. Då får vi tid till att snacka igenom saker o ting ordentligt. Det ser jag fram emot!
För övrigt måste jag faktiskt säga att det går framåt med träningen. Jag kan köra helt ok på gymmet.
Om man bortser från att jag inte kör nått funktionellt..... På det stora hela så är det broilergym som gäller just nu....
O som tur är kan jag rull BJJ helt ok oxå... Sålänge jag själv kan kontrollera vad som händer o sker så funkar det att träna. Tyvärr så kan jag inte riktigt gå 100, men jag kan köra lite iallafall. Stilla behovet.
Som läget är nu så säger de att det kan vara två saker. Ena saken kan jag träna med, det är inte farligt. Det gör bara ont.
Den andra saken får jag absolut inte träna hårt med. Så vad ska man tro???
Jag småtjyvar lite just nu o chansar på att det är det ena av de två..... Fel? Jag har ingen aning.....
"Any prediction?? Pain" (en annan gammal rocky dänga)
/Stefan
Det tar liksom emot...
Fan va seg helg....
Va länge sen jag hade en såndär riktig deppdag. Men i söndags så hade jag det.
Allt kändes bara skit o det fanns verkligen inte nått ljus i tunneln. Visste inte hur jag skulle ställa mej till framtiden med träningen osv...
Nu har det gått över. Va nere på gymmet för att skaka av mej den frustrationen sent igår kväll.
Jag har bestämt att inte försöka påverka det jag inte kan påverka.
Nu är det så att jag måste invänta nästa röntgen o efter det vänta in återbesöket. Sen! Sen kan jag börja påverka saker o ting igen.......
Det börjar fan bli dags att göra den där gadden nu........ Och fullborda team per aspera ad astra!
/Stefan
Va länge sen jag hade en såndär riktig deppdag. Men i söndags så hade jag det.
Allt kändes bara skit o det fanns verkligen inte nått ljus i tunneln. Visste inte hur jag skulle ställa mej till framtiden med träningen osv...
Nu har det gått över. Va nere på gymmet för att skaka av mej den frustrationen sent igår kväll.
Jag har bestämt att inte försöka påverka det jag inte kan påverka.
Nu är det så att jag måste invänta nästa röntgen o efter det vänta in återbesöket. Sen! Sen kan jag börja påverka saker o ting igen.......
Det börjar fan bli dags att göra den där gadden nu........ Och fullborda team per aspera ad astra!
/Stefan
Rutiner....
Det är roligt det här med rutiner.
Om jag tänker efter på vad jag själv har för några så känns det som att jag inte direkt har några fasta sådär....
Men nu när det inte är som det brukar med skador o skit så märker jag verkligen avsaknaden av rutiner.
I normala fall så tränar jag mellan 10-12 pass/vecka. Som det är nu ligger jag i bästa fall på 4-6 pass/vecka.
Det betyder att i normala fall så går jag och tränar innan jobbet och när jag slutar där så går jag hem äter och går direkt till träningen.
Så är det INTE nu!
För tillfället så tränar jag bara kvällstid. Så det blir inte några supertidiga mornar (läs 05.30). Vissa kvällar tränar jag inte alls, vilket betyder att man får HUUUR mkt tid som helst till att göra annat. Bitvis är det iofs roligt att ha lite annat att göra.
Just nu så håller jag på att renovera en gammal byrå som vi ska ha i vardagsrummet.
MEN!
Jag känner att jag inte är mitt rätta jag!
- Mitt rätta jag tränar innan jobbet 4-5 dagar i veckan!
- Mitt rätta jag behöver ofta inte ens fundera på om jag orkar gå till träningen!
- Mitt rätta jag planerar kommande vecka helgen innan för att se hur den går ihop!
Allt detta för att det ska flyta på så smidigt som möjligt!
Känns som att jag går och väntar! Jag går och väntar på att det ska dimpa ner en kallelse till bildmedicinskt centrum.
När jag har gjort den undersökningen och efterföljande undersökning, då kan jag börja blicka framåt ordentligt!
För innan dess vet jag inte alls hur jag ska planera tiden. Och då väljer jag att inte planera något alls för att inte tvingas riva upp planerna i efterhand.
Närmaste 2-3 veckorna kommer jag köra på samma spår som nu. Gradvis trappa upp träningen nått pass så jag hamnar runt 6-9pass/vecka.
Efter dessa veckor byter jag styrkeschema för att inte stagnera.
Det är vad jag kan göra i väntan på besked. Försöka att underhålla allt så mkt som möjligt.
Sen har jag för mig att Sara fyllde år igår, o dum vän som jag är glömde jag att ringa! Förlåt!
Jag ringer idag istället :)
Och välkommen hem Lotta :) Kul att du är hemma igen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Nu blir det hockey o CC :)
/Stefan
Om jag tänker efter på vad jag själv har för några så känns det som att jag inte direkt har några fasta sådär....
Men nu när det inte är som det brukar med skador o skit så märker jag verkligen avsaknaden av rutiner.
I normala fall så tränar jag mellan 10-12 pass/vecka. Som det är nu ligger jag i bästa fall på 4-6 pass/vecka.
Det betyder att i normala fall så går jag och tränar innan jobbet och när jag slutar där så går jag hem äter och går direkt till träningen.
Så är det INTE nu!
För tillfället så tränar jag bara kvällstid. Så det blir inte några supertidiga mornar (läs 05.30). Vissa kvällar tränar jag inte alls, vilket betyder att man får HUUUR mkt tid som helst till att göra annat. Bitvis är det iofs roligt att ha lite annat att göra.
Just nu så håller jag på att renovera en gammal byrå som vi ska ha i vardagsrummet.
MEN!
Jag känner att jag inte är mitt rätta jag!
- Mitt rätta jag tränar innan jobbet 4-5 dagar i veckan!
- Mitt rätta jag behöver ofta inte ens fundera på om jag orkar gå till träningen!
- Mitt rätta jag planerar kommande vecka helgen innan för att se hur den går ihop!
Allt detta för att det ska flyta på så smidigt som möjligt!
Känns som att jag går och väntar! Jag går och väntar på att det ska dimpa ner en kallelse till bildmedicinskt centrum.
När jag har gjort den undersökningen och efterföljande undersökning, då kan jag börja blicka framåt ordentligt!
För innan dess vet jag inte alls hur jag ska planera tiden. Och då väljer jag att inte planera något alls för att inte tvingas riva upp planerna i efterhand.
Närmaste 2-3 veckorna kommer jag köra på samma spår som nu. Gradvis trappa upp träningen nått pass så jag hamnar runt 6-9pass/vecka.
Efter dessa veckor byter jag styrkeschema för att inte stagnera.
Det är vad jag kan göra i väntan på besked. Försöka att underhålla allt så mkt som möjligt.
Sen har jag för mig att Sara fyllde år igår, o dum vän som jag är glömde jag att ringa! Förlåt!
Jag ringer idag istället :)
Och välkommen hem Lotta :) Kul att du är hemma igen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Nu blir det hockey o CC :)
/Stefan
Moral....
Hmm...
Det ligger nått tungt i det ordet. Lika mkt som det höjer en när man har det, lika mkt sänker det en när man inte har det.
Min känns som bortblåst just nu. Är inte alls sugen på att gå upp tidigt o träna innan jobbet (till exempel).
Allt detta är ju kopplat till det att jag inte vet vad som ska hända o ske..... Och även om jag vet att det kommer vända och se ljusare ut, så känns det ändå inte så roligt just nu.....
Tillskillnad från Sara som lämnar kapitlet "vänta" så befinner jag mej mitt i det! Jag ser så jäkla mkt fram emot att komma in i kapitlet "The return of the king" *ödmjuk*.....
Ikväll blir det iallafall BJJ. Alltid nått.....
/S
Det ligger nått tungt i det ordet. Lika mkt som det höjer en när man har det, lika mkt sänker det en när man inte har det.
Min känns som bortblåst just nu. Är inte alls sugen på att gå upp tidigt o träna innan jobbet (till exempel).
Allt detta är ju kopplat till det att jag inte vet vad som ska hända o ske..... Och även om jag vet att det kommer vända och se ljusare ut, så känns det ändå inte så roligt just nu.....
Tillskillnad från Sara som lämnar kapitlet "vänta" så befinner jag mej mitt i det! Jag ser så jäkla mkt fram emot att komma in i kapitlet "The return of the king" *ödmjuk*.....
Ikväll blir det iallafall BJJ. Alltid nått.....
/S
För första gången!
Så har det hänt! För första gången har det hänt........
Jag trodde aldrig att det skulle komma till detta, eller att jag för den delen skulle sjunka så lågt!
Det är för mej en otrolig "turn of events" och jag SKÄMS!
Jo! Jag SKÄMS!
Någon form av heder måste det trots allt finnas! Någon känsla av plikt måste det finnas!
Och jag SKÄMS!
I min lilla värld trodde jag aldrig att jag skulle stå här på ruinens kant och blicka ner mot stupet!
Men jag ska bättra mej! Jag lovar!
Sara..... jag lovar att jag ska börja blogga mer....
O aldrig mer ska du bli tvungen att säga till mej att blogga mer!
Jag trodde aldrig att det skulle komma till detta, eller att jag för den delen skulle sjunka så lågt!
Det är för mej en otrolig "turn of events" och jag SKÄMS!
Jo! Jag SKÄMS!
Någon form av heder måste det trots allt finnas! Någon känsla av plikt måste det finnas!
Och jag SKÄMS!
I min lilla värld trodde jag aldrig att jag skulle stå här på ruinens kant och blicka ner mot stupet!
Men jag ska bättra mej! Jag lovar!
Sara..... jag lovar att jag ska börja blogga mer....
O aldrig mer ska du bli tvungen att säga till mej att blogga mer!
