ztefanjohanson

Det har ju varit en del hyschande o fuffens ang den här resan. Lite av anledningen att jag inte velat säga nått till "den stora massa" är att jag ville inte snacka om det o sen inte komma iväg. Men jag har pratat med några om det, mkt för att få åsikter om det hela.

Nu har jag iallafall bestämt mej. Just nu känns det roligt. Känns inspirerande att ha bestämt mej för vad jag ska göra o hela processen har varit bra för mej. Inte alltid det lättaste att fatta ett beslut som detta.

Jag har bestämt mej för att åka. Även fast jag fortfarande har problem med ryggen. Jag åker dit med tanken att jag ska bli bra o kommer kunna delta fullt ut inom nån vecka. Skulle det vara så att det verkligen inte funkar med ryggen så kommer jag åka hem.

Men jag vill inte missa den här möjligheten.

Jag förstår att vissa kommer tycka jag är dum i huvudet som åker o förstör pengar när kanske inte ens kommer kunna vara med fullt ut. Givetvis resekterar jag deras funderingar o tankar kring detta.

Till mitt försvar så väljer jag att minimera mina chanser att känna ånger , ånger för att jag inte gav mej själv chansen!
Om 20 år kommer jag inte ångra vad jag gjorde, utan det jag inte gjorde. Det är vad som driver mej att genomföra detta.

Iallafall.

Jag ska åka till Kanada, närmare bestämt Montreal. Där ska jag vara med på en traningcamp i judo. Jag kommer vara där mellan 7sept till 22dec.
Judon verkar enl pappret hålla en alldeles för hög nivå. För min egen del iallafall. En av deltagarna, en kille från Georgien som tävlar i -90kg vann nyligen OS-GULD i Peking.
Givetvis kommer han vifta bort mej som en dålig fjärt. Men tanken (förhoppningen) är att jag ska lära mej något på vägen.

Har ni några mer frågor om allt så är det bara att fråga! Jag svarar mer än gärna!

Nu ska jag gå o lägga mej o sova.

/Stefan